Längst ut på Kullaberg ligger Skandinaviens ljusstarkaste och högst belägna fyr i ett av världens mest trafikerade vatten, Öresund.
Det är Skandinaviens äldsta fyrplats, anlagd 1561.
Läget är: Latitude 56° 18’ 6’’ N. Longitude 12° 27’ 11’’ O.
Fyren är belägen 78,5 meter över havet och kan ses på fem mils avstånd och ägs idag av Sjöfartsverket. . Den har tre stora linser som roterar fyra varv i minuten och ger tre blixtar per varv. Linskonstruktionen är en uppfinning av fransmannen Fresnel och levererades år 1900. 1560 gav kung Fredrik II av Danmark order om att sätta upp “fyrpander” på Skagen, Anholt och Kullen. Troligen stod den klar till 1 mars 1561.
“Fyrpanden” på Kullen skulle konstrueras som en “papegoie”, så att den kunde halas ner, fyllas på och tändas. Fyrljuset skulle komma från en vedeld som brann i en järnkorg. Den skulle brinna på 20 alnars höjd och hänga i en kätting i en ställning av grovt ektimmer. Kullens förste fyrmästare hette Marcus Hesz.
“Papegojfyren” på Kullen blev redan år 1563 utbytt mot ett murat stentorn. Tornet hade en fyrlykta med blytak och fönster med glasrutor. Ljuset kom från tolv stora talgljus.
1585 beslutades att ett nytt murat fyrtorn skulle byggas och man flyttade samtidigt tornet till området där det står idag.
I början av 1600 började man elda fyrarna med stenkol. Kolet brann i det fria. Det släcktes inte så lätt i regnigt väder, brann längre än ved och flamman var tydligare. 1624 byggdes Kullens fyr om till en sådan öppen stenkolsfyr.
På Kullens fyr gick det åt mellan 6-7 hl varje natt. Stenkolen till Kullens fyr bröts i Tinkarps gruvor och transporten upp till fyren var mycket besvärlig. Det var bönderna på de sk lyktehemmana och senare fiskarebefolkningen som hade ansvar för koltransporterna. Det var en tung pålaga för dem. Av praktiska skäl användes stora kolstycken till fyrningen men mänga stycken tappades eller slogs sönder när de forslades frän stranden. År 1641 startade kolbrytningen vid Höganäs. Längre fram tog man kol från Skottland som ansågs ge kraftigare sken.
Sommaren 1749 revs Kullens gamla fyrtorn som länge varit i dåligt skick och en ny fyr byggdes. Den blev Skandinaviens då moderna och säkraste fyr, men klagomålen och anmärkningarna mot skötseln av fyren på Kullen fortsatte.
Anders Polheimer fick 1783 i uppdrag att försöka förbättra fyranordningarna. Fyren på Kullen byggdes om enligt Polheimers nya konstruktion 1792. Resultatet blev en uppfinning med vindtunnlar som pressade upp syre genom tornet.